Framåt går stigen

Framtiden
årstidströtta blad
ärriga mönster
inristade i obsidian
och marmor
skrivna i vrede
över ändlösa stormar

framtidens villkor
fyllda av mummel
från bottenlösa brunnar

där virvlarna lär oss
att det som övervunnits
öppnar nya vägar
mot insikt.

© Karin Dahlin

Det gör ont.

att skriva till dig
när gränserna passerats
och förväntans löften
blev stoft
när ordens innerlighet
inte nådde fram

Så blev vi en illusion
när höstliga fotsteg i vinden
lämnade frågetecken

Var fanns trösten?

Förljugna förnekanden
då orden svävar
i tomma rymder
utan realitet
där allt blivit förflutet
redan innan det inträffade.


© Karin Dahlin

Vindbärerskan

Som bärerska av nordanvinden
får du rida på mina vingar
till ett rike
där alla vindar
tröttnat och vänder
östan om sol
västan om måne
tänds vår lägereld

Du tiger stilla och storögd
med huvudet mot mitt bröst.


© Karin Dahlin

Natten vårt vittnesbörd

Natten är vårt vittnesbörd
mörkret svartare än svart

du ledde mig dit
saliggjord
av din vemodiga kyss

med tunna silverstrån
tvinnade
av nordanvind och måne
väver jag min andedräkt
runt ditt hjärta

natten är vårt vittnesbörd
över allt som tvekats
och fullbordats.


© Karin Dahlin