Mitt i mörkerdagen

Hon smyger på tå
genom rummen
för att inte störa tystnaden

euforisk
uppspelt
tänder hon
stearinljus i varje vrå

nynnar på en vintersång
den rinner ut över dagen
som en porlande bäck
sköljer igenom mörkret
och fyller rummen
med välbehag.

© Karin D

Nu har jag

vandrat
igenom din skuggdal
mött din rädsla
snuddat dina sår

din rädsla
vandrade över
min ångests
sköraste mark

ändå ett elixir
som väckt sinnen till liv
men också rädsla
att våga ge sig hän
till livet

det som var begravt
i själens lund.
för att aldrig
återupptäckas.

© Karin D