Auror i vitt
omger kvistarna
skogen doftar pors
trots påtvingad sömn
kylans intensitet
håller solen på avstånd
som trotsigt ändå
genomlyser dagen
kupade händers frusenhet
tillgodogör sig värmen
från din empati
så låt skymningen
i stearinljusets fladder
tillmötesgå mörkrets krav
och i stundens blå minuter
tänker vi envist
på våren.
© Karin D
