Där mitt altare står
finns ingen klocka
som klämtar till samling
inga väggar av tusenårig sten
min gud är medvetenheten
och viljan till barmhärtighet
kärlekens styrka och värme
martallens nakna förvridenhet
efter år av stormar och kamp
och blåbären som mognat utan sol
under granens täta grenverk
en död svala har aldrig varit vackrare
än när hon flög mot det vita ljuset
en skapelse formad
av outgrundliga lagar
vars händer vi aldrig sett.
© Karin Dahlin (Uppläst i Uppsala Domkyrka)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar