Visst förstår jag
stjärnornas språk
läser midsommarnätters
djupa tecken
ändå;
mitt i tanken
mellan det som varit
och nuet
vandrar blicken
mellan gravstenarnas grafit
tårar som i sekler
befruktad jorden jag går på
berör insiktsfullt
i tidens rytm
böjer björken sina löv
obönhörligt följer de
väderstrecken
omedvetna om
alla draman i nuet
visst;
jordaxeln står stilla några ögonblick
men livets villkor
är oförändrade
© Karin Dahlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar