I väntanslandet

Ett räddhågat hjärta
öppnar dörren på glänt
snart mottaglig för det nya

marken skälver
när dina steg närmar sig
du kastar in vårfåglars oro
och sluter dörren bakom dig

i väntanslandet
mellan vinter och vår
ger du ett smycke att bära
precis under huden
där pulsen slår som snabbast
det vill jag tänka på


© Karin D

Fågelväntan

Sök skydd lilla sparv
under takpannans värme
låt inte Bore
förlama livsglöden

Under huttrande vingar
klappar hjärtat
trots uppgivenhetens
längtan mot evig ro

låt inte dödens hårdhet
beröra ditt ögonlock
lura in dig i oändlig sömn

det finns ett övertag
i uthärdandet
där du, men inte vintern
känner vårens återkomst.

© Karin D

Melankoli

Nu lindras vankelmodets
förlamande trötthet

men det smärtar ibland
att hålla andan i rädsla

sommarmelankoli är bättre
än tärande tvivel
som bygger vålnader
i själens landskap

mognadens påtagliga känsla
blir slutet på striden

och klarheten en styrka.



© Karin D

Villkor

Vintern kommer
med nya lockrop

tillförsikt är eldtrådar
när november väller in

metallgrått regn ger
skiftande nyanser
av årstidens matta ljus

i framtidens dimension
vilar våren
och med trotsigt glöd
tar dagen avsked.


© Karin D

Fågel Fenix

Början
ett lufttomt rum
inget förflutet
ingen framtid
bara ett frö
i frusen väntanstid

med försiktiga steg
närmar jag mig
morgondagens port
där nuets fjärilsdrömmar
omformas till realitet


att fullfölja mognaden
och släppa taget
om skuggornas vålnad
är att leva i sfären
mellan vinterdoft
och vårens första strån.

© Karin D



© Karin D

Kontraster

Auror i vitt
omger kvistarna
skogen doftar pors
trots påtvingad sömn

kylans intensitet
håller solen på avstånd
som trotsigt ändå
genomlyser dagen

kupade händers frusenhet
tillgodogör sig värmen
från din empati

så låt skymningen
i stearinljusets fladder
tillmötesgå mörkrets krav

och i stundens blå minuter
tänker vi envist
på våren.

© Karin D

Ännu ruvar vintern

Undrar om stjärnorna
duggat ned i träden
denna iskalla natt
som små paljetter
gnistrar de
i fullmånens sken

aldrig någonsin
har våren
verkat så avlägsen
som nu.


© Karin D